Natur och arkitektur – partners för värdighet

Bättre byggnader och njutbar natur kan göra underverk för att människor och planet ska må bra. Är värdighet det nya svarta? 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två saker fångade mitt intresse idag:

1. John Carys TED-föreläsning om hur arkitektur kan bidra till att människor känner sig sedda, välkomna och värdiga. Eller osynliga och värdelösa. 
2. En artikel i Extrakt om att FN byter synsätt på naturen. Från “ekosystemtjänster” till “naturens bidrag till människor”. Ett vidare synsätt som inkluderar mer av välmående, rekreation och kulturella faktorer.

 

Vad händer om man kombinerar de här synsätten?

 

Är frånvaron av förminskande arkitektur en orsak till att vi mår så bra i naturen?

Mycket har forskats och skrivits om att vi mår bra i naturen. Då har det ofta handlat om att naturen lindrar stress. Själv brukar jag också gärna föra fram att naturen är oslagbar som arena för fysisk träning.

Men John Cary fick mig att tänka ett myrsteg längre. Kanske är en viktig anledning till att jag känner mig så hemma i naturen något så enkelt som att naturen inte förminskar mig.

I naturen finns inga pampiga byggnader som skapar stress och utstrålar att “du är obetydlig”. I naturen är jag välkommen precis som jag är.

Visst finns det imponerande företeelser i naturen också. Överallt, om man tittar noga. Höga berg, urgamla träd, hisnande vyer. Men snarare än att få mig att känna mig obetydlig kan de få mig att känna glädje och häpnad över att jag är en del av detta stora.

 

“Naturens bidrag till människan” är ett steg i rätt riktning

FN:s nya synsätt om “Naturens bidrag till människor” utgår visserligen fortfarande från oss människor och våra behov. Men den innehåller mer av det helhetsperspektiv som många ursprungsbefolkningar har, och tar upp även “immateriella” nyttor, som rekreation, inspiration och identitet.

Om författarna med “identitet” menar att vi människor kan må bra genom att identifiera oss med naturen, ja då känns steget inte långt till att erkänna vår totala samhörighet med den.

John Cary säger att “vi formar arkitekturen, och sedan formar arkitekturen oss”. Samma sak skulle kunna sägas om naturen.  

Värdighet är det nya svarta!

Bra arkitektur kan få människor att känna värdighet. Och på samma sätt tror jag en frisk natur kan få människor att uppleva en känsla av värdighet. Medan skövlade och utarmade ekosystem är…ovärdigt.

Om du upplever dig värdig – är det då inte lättare att också uppträda värdigt? Att vara juste mot medmänniskor, medvarelser och natur?  

Jag tror det. Dags för ett manifest för värdighet!

Här kommer tre myrsteg till att börja med: 

 

 

Tre myrsteg mot värdighet för dig, mig och hela planeten

1. Bojkotta byggnader som inte utgår från människors behov. Som stressar och förminskar i stället för att sprida goda vibbar. 
2. Gör vad du kan för att göra byggnader mer värdighetsbefrämjande. Gröna växter och naturnära material är en bra början. Men också bra funktioner och miljövänlig teknik, förstås.
   Ha koll på begreppet ”biofil design”. 
3. Se din närmsta bit natur som din samarbetspartner i strävan efter välmående, vänlighet och värdighet för människor, företag och planet. Använd den. Var rädd om den.