En genväg till mer mening i vardagen

Hur jag gjorde fem minuters obehag till ett ovärderligt och luddigt minne för livet.

Beräknad läsningstid: 4 minuter

En katt och en bok gav mig en välbehövlig skjuts i min självkänsla. På fem minuter.
(Katten på bilden är inte Balte utan en bildbyråkatt. Balte har inte givit sitt medgivande.)

Vad tror du är viktigast för hur du mår? Vad du gör just nu – eller hur du kommer att minnas händelsen efteråt? 

Vi har två katter i hushållet. Mysak och Balte. 

Balte var egentligen grannens katt, men hängde hos oss jättemycket och trivdes fint ihop med Mysak. 

Faktum var att han nästan alltid var hos oss, så mycket att det kändes skämmigt. Han kom in och låg i vår soffa, åt ur Mysaks matskål och signalerade med hela sin varelse att ”här bor jag”. 

Det var bara det att det gjorde han ju inte. 

Både min fru och jag tyckte att det skulle vara perfekt om vi kunde få adoptera Balte på riktigt. Men det fanns förstås en stor hake. 

Vad skulle grannarna säga? 

Och hur skulle vi förklara att vi låtit honom vara så mycket hos oss fast han inte var vår?

Det var så illa att varje gång jag såg Balte var det med dubbla känslor, glädje över att han var så charmig och ville vara hos oss och skuldkänslor över att vi ”kidnappat” honom. 

”There is something to be done and you do it”

En dag sitter jag på altanen och läser”Fighting to win” av David J Rogers, en bok om att använda samurajernas tänkesätt i den moderna världen när ett citat poppar upp. 

”There is something to be done and you do it—right away and without hesitation.”

Bang! Det är som om boken säger till mig: ”Här Bosse, du har en uppgift”. 

Jag lägger ner boken, går upp till grannen och knackar på med bultande hjärta. 

Jag ångrar mig i samma ögonblick, men det är försent. 

Jag hör steg inifrån huset och dörren öppnas. 

Tommy öppnar, ser på mig lite undrande. 

”There is something to be done and you do it – right away and without hesitation”.

David J Rogers

”Hej…?” 

Vad ska jag säga nu? Jag har inte förberett mig. Jag känner mig som en liten skolpojke som blivit inkallad till rektorn. 

”Ja hej. Du, jag undrar en sak om Balte. Han är ju mycket hos oss och verkar trivas bra. Så vi undrar om vi skulle kunna få ta över honom”, far det ur mig. 

Så. Nu är det sagt. Jag väntar oroligt på hans reaktion. Vad skulle jag ha sagt om rollerna varit omvända? 

”Ja, det ska väl gå bra”, säger han efter en stund. ”Det är ju egentligen dotterns katt och hon bor inte här längre, men jag ska fråga henne”. 

”Vad bra”, säger jag. ”Kan du fråga henne nästa vecka, tror du”? 

Investerar du i självkänsla? Eller slösar du med tid?

Resten är historia och nu är Balte sedan ett par år vår på riktigt. 

Och varje gång jag ser Balte så känner jag mig inte så lite nöjd att jag tog mod till mig och frågade. Och tacksam över David J Rogers som gav mig den spark i baken jag behövde.  

Så där har du svaret på frågan om vad som är viktigast. 

Det du gör precis just nu är bara en punkt på din tidslinje. Men minnet och känslorna de för med sig lever kvar länge. I vissa fall livet ut. 

Ser man det så blir varje handling antingen en investering i självkänsla eller ett slöseri med tid. 

”Prioritera vad som skulle ge stolthet i efterhand”

Anna Tebelius Bodin

Prioritera vad som skulle ge stolthet i efterhand

Anna Tebelius Bodin beskriver det så här i boken Den analoga hjärnan i den digitala tillvaron: 

”Det är avgörande att göra saker som vi mår bra av att tänka tillbaka på att vi gjorde. Hur det känns i stunden har inte alls samma betydelse. 

Prioritera vad som skulle ge stolthet i efterhand. Det ger inte bara serotonin, utan bygger självkänsla och långsiktigt välbefinnande.” 

Så vill du ha en genväg till mer mening, fråga dig ”Hur kommer jag minnas detta om ett år”. 

Investera i självkänsla nu!

Varför inte börja direkt?
Gör något som får dig att känna dig nöjd med dig själv. Ta en promenad, ring det där samtalet, le mot en medmänniska eller vad du uppfattar som din uppgift just nu. 

Du har bara ett liv. Vi har bara en planet.

Ta dig en fin dag!