Kan man ha med människor som tar sig fram med rullstol på mindfulnessguidningar i naturen? 

Och vad bör man i så fall tänka på? 

Här kommer mina bästa tips. 

Det går utmärkt att ha med "hjulbenta" på mindfulnessguidning.Svaret på första frågan är definitivt ”ja”.

Den som tar sig fram med hjälp av rullstol har förmodligen problem med att gå. Och hen kan kanske inte uppleva ”känslan under fötterna” på samma sätt som den som går på sina egna fötter.

Men den ”hjulbente” kan ha precis lika stort behov av att vistas i naturen som en som går.

Och precis lika stort utbyte av att stressa av och uppleva naturens alla intryck.

Jag har vid några tillfällen lett vandringar för personer med olika funktionsnedsättningar, och tycker att det går utmärkt.

Men här är några saker du kan tänka på:

Välj platt underlag

Förmodligen vill du inte ta de knixigaste stigarna med någon i rullstol. Är det för jobbigt förtar det upplevelsen.

(Skulle dina deltagare vara sm-finalister i rullstolsbasket kan du förstås tänka annorlunda.)

Inte för kuperat

Samma sak här. Om vandringen ska förmedla en känsla lugn och ro får det inte vara för jobbigt.

Bilväg ända fram

Den som vill vara med på din vandring måste förstås kunna ta sig dit.

Det är bra om startpunkten ligger nära kollektivtrafik och att det går att åka bil ända fram till mötesplatsen.

Se till att det finns en korrekt gatuadress så färdtjänst hittar fram.

Alternativ vid dåligt väder?

I en rullstol är man ganska utsatt för väder och vind, och det är inte så lätt att krypa under en gran om det regnar.

Så det kan vara bra att fundera på om det finns möjlighet att korta av turen eller söka skydd om det skulle behövas.

Noggrann information

Den som har problem att ta sig fram eller andra funktionshinder kan behöva mer detaljerad information för att själv kunna avgöra om turen passar. Till exempel:

  • Hur långt ska ni gå?
  • Hur ser terrängen ut? Finns det särskilt knöliga partier? I så fall kan man skriva ”Här hjälps vi åt” eller liknande för att inte skrämma bort deltagare.
  • Finns det tillgång till toalett?
  • Telefonnummer till guiden bör finnas med så att deltagare som har svårt med att orientera sig kan ringa.
  • Det bör framgå om det finns sittbänkar för dem som behöver vila.

Fokus på direkta sinnesintryck

Så till själva guidningen. Som jag ser det är de viktigaste faktorerna när man ska guida till medveten närvaro:

  • Fokus och
  • Direkta sinnesupplevelser

Alltså inte så mycket analyser och fakta. Mer dofter, ljud och känslor.

Och det gäller för vem som helst oavsett hur man tar sig fram.

Några övningar jag använt

Nyligen ledde jag en guidning för personer med olika funktionsnedsättningar i Judarskogen i Stockholm. För övrigt en jättebra plats för den här typen av guidningar.

Det här är några av övningarna jag hade med:

  • Fokus på gröna intryck. Hur många gröna nyanser kan du se?
  • Fokus på känslan mot huden när vi rör oss. Kan vara känslan under fötterna för den som går, men också vinden mot ansiktet eller känslan av sol och skugga.
  • Fokus på dofter. Ändras de när vi rör oss? Kan du uppfatta fler dofter?
  • Fokus på ljud. Vilka ljud finns nära och längre bort?
  • Utforska ett blad med alla sinnen.
    • Börja med att deltagarna får blunda och känna noga på bladet. Kanske känna det mot huden i ansiktet eller underarmen där man är mer känslig.
    • Lyssna på bladet. Hur låter det när man försiktigt gnuggar det eller låter det röra ytterörat.
    • Dofta på bladet.
    • Till sist – smaka (om det är ätligt, förstås. Jag valde blad av Älgört.)
  • Jag gjorde också en stillastående sinnesinventering i en glänta. Vi blundade och gick igenom sinnena ett i taget:
    • Vad hör du?
    • Vad känner du mot huden?
    • Vilka dofter finns?
    • Har luften någon smak?
    • Till sist kan man se om det är möjligt att lägga samman alla sinnesintryck och hitta ett lugn i att bara vara – uppmärksamt – utan att behöva göra något, gå någonstans eller prestera.
      Är det möjligt att vila i upplevelsen?

Fortfarande osäker? Fråga en expert!

Katrin Hammarlund på Studiefrämjandet i Stockholm har jobbat mycket med tillgänglighet.
Hon har hjälpt mig med tips till den här artikeln och svarar gärna på dina frågor.

Anders Andrae på Willut är rullstolsburen friluftsentusiast som leder vandringar för människor med olika funktionshinder.
Han hjälper också kommuner med att inventera naturområden med avseende på tillgänglighet.

Anders svarar gärna på dina frågor.

Till sist

Den som sitter i rullstol har kanske problem med benen, men inte nödvändigtvis med hjärnan.

Är du osäker på vad som funkar – fråga!

Vad tycker du?

Är du rullstolsburen? Vad är dina erfarenheter?

Eller har du lett guidningar för personer med funktionsnedsättningar och har tips du vill dela med dig av?

Skriv gärna en kommentar.

/Bosse

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.